fredag 23 november 2007

En dikt av mig

Ett vackrare ansikte har jag då aldrig sett
Så perfekt
Bruna stora ögon som bevakar som gnistrar
Ögon som får en att vilja se in i djupare
Se vad som döljer sig där inne
Vad som gör denna vackre man dyster
Vad som fått honom att ej lita
Ett ansikte så bildskönt
Som får mig vilja lägga min hand mot hans kind
Och säga att allt kommer att bli bra
Att du en dag kommer få det du söker
Ge en lätt kyss på hans vackra kindknotor
Styrka bort hans hår från pannan och dra igenom mina fingrar i det svarta långa håret där bak
En mun som jag aldrig sett skratta
En mun så vacker och så välformad
Ett ansikte så bildskönt som ur en vacker saga
Vem är denna man?
Så vacker och så onårbar
Onårbar, precis som jag vill ha det

Vackre man jag är din vän även om du nu blir rädd
Vackraste ansiktet jag sett någonsin har du
Men krävs mer än ett vackert ansikte
du har det vackraste
men mer än så har ingen
det har jag lärt mig
så oroa dig inte
jag skriver bara mina tankar som jag alltid gör

Inga kommentarer: